Spooky

Iförrgår var det ju spooky kväll på tv4+ eller 400 eller något.
vi brukar kolla på det på söndagar för både jag o Fredrik tycker sånt är både skrämmande och fashinerande.
Men när man går o lägger sej sej så är man inte lika fashinerad längre.. man har ju huvudspöken så det räcker.
Man får för sej både det ena och det andra, men jag brukar alltid titta på mina katter när jag har skämmt upp mej själv. 
Fast den här gången hjälpte det inte direkt. 
Virus smög runt på golvet, vilket inte är ovanligt.. men sen började han fräsa mot dörren.. Vilket är aningens mer ovanligt. 
Det har aldrig hänt förut. 
Jag vifftade bort det och sket i det, tänkte att han blev nog skrämd av Päron (vilket är min andra katt) 
Fredrik blev mer rädd än mej.
Klart jag inte direkt har nerver av stål, men jag var lugn ändå. Förmodligen för att vi precis hade tittat på spookyness på tv och jag VET Att man inbillar sej till max dom kvällarna.
SÅ.. Jag somnade rätt fort.

Igår som jag ensam för att han jobbade natt.
Jag hade inga problem på kvällen alls, vilket jag oftast har när jag är ensam. Blir rädd för det mesta o inbillar mej massa saker. Brukar då som ajg sa tidigare bli lugnad av mina katter.
Men jag hade det rätt lugnt. Satt o sydde lite.. Inget blev bra.. =(  men men... jag hade inge mönster att gå efter ens så vad kan man räkna med. 

Jag borstade tänderna, satte igång fläkten o gick o la mej. 
Virus kom o la sej på min mage på en gång. Han är så mysig. 
Sen började jag känna mej lite omodig. 
Förmodligen för att fläkten var på så jag kunde inte höra alla ljud överallt ordentligt. 
Och precis när jag somnade till så fräste Virus IGEN! 
han tittade mot dörren o fräste till så jag vaknade. 
Sen kunde inte jag sova på ett tag... pulsen gick rätt snabbt o jag var tvungen att tända lampan och stänga av fläkten. 
Päron sover inte hos mej när den är på, antagligen gillar hon inte att det blåser på henne. 
Annars ligger hon alltid på mina ben. 
Så hon kom upp efter ett tag.. Och när båda två låg hos mej så kunde jag somna. 
Men det tog säkert en timma och jag var tvungen att somna med lampan tänd. 
Vilket jag fan aldrig gör.. Så igår var det riktigt obehagligt.

Nästan direkt efter att han hade fräst till så gosade han ner sej hos mej igen.. så jag antar att han skrämde bort vad det nu kunde vara.. Men är det något som besöker oss nu??
Normalt sett bryr jag mej inte om när jag känner av något, Men nu gör tillomed katterna det. 
Och Fredrik var lite rädd hela dagen igår när han var hemma ensam. 
Kanske dags att  städa bort lite. 
Har aldrig gjort det i den här lägenheten. Har aldrig kännt att jag behöver det. 
Men när alla 4 reagerar så kanske jag borde vakna till lite. 

Jag viftar bort det mesta såntdär eftersom en del av mej bara tycker att det är trams.
Även fast jag fått för många tecken på att det inte är det med åren. 
Farfar pratar med mej om såntdär hela tiden och tycker jag borde ta ner garden och öppna upp mej lite. 
Detsamma med Anna. Tillomed MAMMA har förstått att vi inte är ensama.
Hon trodde alltid att jag bara snackade skit när jag var liten, Att det var ett barns/tonårings fantasier.
Ända till hon själv fick besök.  Då av gammel mormor som förut bodde i det hus hon äger idag.
DÅ förstod hon att det jag hörde och var med om som yngre faktist kanske VAR så! Att jag inte hittade på.
Att jag inte stormade ur mitt sovrum mitt i natten bara för en mardröm eller en skruvvad fantasi.

Barn och äldre har oftast förmågan att se, känna och/eller höra mer än vuxna. Det har nog sina olika förklaringar.
Djur är samma där.
Min förklaring till att djur hör o ser sånt är att deras sinnen på det området helt enkelt är mer utvecklade än våra.
Katter och hundar ser och hör bättre än oss, det vet vi ju. Och vi vet ju genom forskning att vi inte använder våran sinnen och vår hjärna fullt ut.
Hundar har visselpipor som bara dom hör, och katter kan se en liten blomfluga 10m ifrån, något vi aldrig skulle kunna se.  Eller ligga o stirra på ett litet hårstrå som singlar ner genom rummet.
Så varför skulle inte dom kunna se.. ja vad ska jag kalla det... andar? spöken? vad ni vill.
Vi brukar känna av. Vi kan ju känna om någon sitter bakom oss i ex. en buss o stirrar på oss. Eller hur?
Och hur många gånger känner vi inte att "någon tittar på oss" eller går bakom oss.
Förmodligen är det så oxå. Behöver inte alltid vara obehagligt.

På jobbet för några veckor sen gick jag o pratade i telefonen när någon helt plötsligt petade mej i sidan.
Som att någon körde ett finger rakt in i fläsket.
Jag hoppade till o lät  "waaaah" , vände mej om för att se vem luringen var.
Men.. ah, det var ju ingen där såklart.
Jenny frågade "vem var det?"
Jag fick svara.
Ehhm... ingen..
Det var lite märkligt.

Nåja, jag ska inte babbla på mer, listan skulle bli för lång om jag skulle dra upp allt som händer.
Men just nu är det med kissen lite små jobbigt, man vill ju få sova ifred lixom.

Ha en fin dag och hoppas ni får sova ifred ikväll . ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0