--

Äntligen lättar en av dom största stenarna som någonsin bott i mitt bröst.
Det har gått 2 ½ år!!!
Vilket är långt enligt vissa, normalt enligt andra och patetiskt enligt resten.
Men gör något SÅ ont som det gjorde när allt föll den gången så TAR det så lång tid.

Det var den största psykiska smällen jag varit med om.
Jag försökte förklara för zikkan igår om vad jag fick uppleva.. det är svårt.
Men tänk er en person ni verkligen inte tycker om, tänk er beteenden ni verkligen avskyr och en sån människa som aldrig mår bra eller gör något kul.
Sen tänker ni er att ni läser ett mail där er partner som ni bor med och delat en bra tid med förklara er PRECIS så.

Altså, näe jag tycker inte jag får till det iallafall...
Hur som hellst, jag såg min dåvarande partners mail till en av hans vänner, där han har beskrivit mej som ett monster.
Som dom hemska människorna jag inte tycker om.
Som en sån som jag VET att jag inte är.. sen tänkte jag efter och insåg att han fått mej till att bli så.
Delvis var allt sant. Han ljög inte om några händelser, dom händelser han drog upp var sanna.
Allt som stog där var inte sant. inte enligt mej, men i hans fall var dom sanna eftersom han uppfattade dom så.

Det var så hemskt.. det GÅR bara inte att beskriva..
Dom kommande dagarna visste jag inte ens hur jag skulle sätta en fot framför den andra. Jag visste inte vilken gångstill jag hade, när jag vågade dicka eller äta, OM jag vågade luta mej mot honom när vi såg film.. hur högt jag kunde skratta eller vad jag vågade säga.. om det lät dumt... ja ni fattar
Jag TOTALT tappade fotfästet och visste inte ens längre vem jag var eftersom jag hade transformerats till en person jag verkligen inte kände igen.

Jag har berättat om en del av allt till Zikkan
och han har nu snart bott med mej i två år.  Han tycker det låter jag beskriver någon helt annan.

Nåja, nog om det.. jag kan hålla på i evigheter.
Det var EN av sakerna som hände när det tog slut i mitt förra förhållande.
En av dom som har suttit i hårdast och värst i mej.
Det var som att få en psykiskt käftsmäll.

Ja.. Men iallafall..
Vi var på kryssning nu  tors - fre.
Och på den båten visste jag att han skulle vara.
Det hade jag räknat ut med lilltån. Så jag var beredd. jag förväntade mej att det skulle bli jobbigt.. mer eller mindre.
Vi skulle ignorera varandra som vi gjort ett bra tag.
Vi skulle veta om att den andra var där men låssas som att vi inte har en aning, och låssas som vi har lika kul ändå.

Jag orkar inte det mer, jag orkar inte bo två stationer ifrån honom.. stöta in i honom när man är o handlar eller bara skrotar runt i närheten av där man bor. Titta en extra gång varje gång man går på tunnelbanan.
Orkar inte hoppa över att gå ut på krogen med polarna.. eftersom han eller hans vänner förmodligen är där och då försvinner hela party humöret och man måste sitta resten av kvällen och låssas.
Jag orkar inte längre få dömande blickar och sura miner från folk som inte ens vet vem jag är! Men som känner honom.
Och jag orkar inte längre BRY mej om allt det här.
Det är en sak att inte vara älskad av alla.. den biten skiter jag i fullständigt.
MEN att bli dömd av människor som knappt vet vad jag heter, att bli stämplad för saker jag inte ens gjort eller för saker som någon fått för sej att jag gjort det går jag inte med på.
Det orkar jag inte med längre.
Jag vill inte bli kallad för psycho bitch för skit jag inte ens ställt till med!
Jag vill inte längre att någon av hans vänner går förbi mej och viskar till sin polare o fnissar.
Det får fan va nog.
Men hur löser jag det då?

Genom att vänta.. Vilket jag gjorde.
Nu behöver jag inte göra det mer.

Han kom fram och satte sej mitt emot mej efter att ha stått bakom mej o pratat med sin polare i nästan en timma.
Han log, vinkade o sa hej skit unge och skrattade (på ett trevligt sätt)
Hej sa jag, vi kramades o frågade hur vi hade det.
Jag sa, moget att komma fram o hälsa istället för att ignorera mej.
han sa att han inte sett mej innan..
ok då..

Sen började vi prata om saker och ting.
Vilket kändes så satans bra, för (jag vet inte med honom) men JAG behöver det!
Jag fick förklara den del och fråga en del.
Och han verkade till min stora förvåning faktist förstå..
Blockeringen han hade framför sej när allt hände var borta och han lyssnade faktist

En av hans vänner kom mitt i allt och verkade tycka att vi hade pratat klart,
Så vi bestämde oss för att vi ska ta det en annan gång när vi är ifred.

Jag ser fram emot det.
Att sluta ha blödande sår är något jag längtar efter
Ärr kan man hantera men öppna sår gör bara ont och man blir påmind om dom hela tiden.
Jag har bara fått nog av att vara arg och bitter.

HEAT är med i melodifestivalen nu.. oj oj
Dom är en ny kärlek för mej och Zikkan, dom är så satans bra
hoppas dom gör något bra i kväll då  så jag slipper skämmas över dom orden haha!!

nu blir jag distraherad av TVn och tappade bort mej.
Får skriva mer någon annan gång. ;)

Ett stoooooort hjärta till min nya pingla Sylvia!  Glad att vi hittade varandra ^^

ha det bra alla!!

JA, nu är äntligen alla papper inskickade om FA skatten! YEAY,
var på starta eget mässa i helgen och såg till att få allt gjort där.
FANTASTISKT
nu är det bara att vänta på klartecken sen kör jag igång.

Vi har äntligen blivit "typ" klara med sovrummet nu, det är iallafall rensat och städat iordning där.
Så nu ska vi dyka på hobby rummet.
Måste verkligen sätta fart nu Krille kommer ju om lite mindre än två veckor.  :S
Ska bli härligt, han är saknad som attans!  (Krille är Zikkans systerson för dom som inte vet.. typ 2% av dom som läser min blogg kanske haha)

Hoppas ni har det bra allihopa!!
hörs snart
kram!