Fundersam


Kom på mej själv med att bara sitta o stirra in i dataskärmen utan ett göra något alls.
Mycket som jobbar i mitt lilla huvud just nu.

Mycker har hänt sista tiden. En jätte tragisk händelse i den inflyttade familjen t.e.x.
Som självklart resulterade i att vi snabbt som attans bestämde oss för att åka upp.
Där behövdes inga fler tankar, det var självklart, bara packa väskan och åka.
Zikkan var mer än behövd och jag vill såklart stötta på alla sätt jag kan.

Mina tankar går till er. Mina allra varmaste önskingar och kramar på distans.


Igår hade jag 4 kunder, så många kunder har jag inte haft på en o samma dag tidigare, det kändes riktigt roligt.
Kändes som man faktist gjorde något och fick jobba lite :)

Och idag har jag träffat mitt ex.
Vi som inte pratat på ungefär 2 år.
Vi började ju rätt nyligen med det, och det är väl behövt.
Jag vill inte ha blödande sår länge, det känns mycket bättre att läka ihop dom och bara ha ärret kvar.

Vi åt på greken, tror vi satt där i 3-4 timmar.
vi har en hel del att prata om.
Det var både en massa skratt och bittska komentarer, men även en del allvarligare samtalsämnen. 
Inget alltför känsligt eftersom vi satt ute bland en massa folk. 

Just nu är det rätt skönt att vara ensam. 
Zikkan slutar om 45 min, då har jag nog hunnit samla mina tankar lite. 

Han (x) frågade om det kändes konstigt att träffa honom. 
Jag svarade nej eftersom jag tror han menar tillskillnad från hur det varit senaste två åren då jag bara ignorerat honom, och inte bara i allmänhet, och han frågade om ifall vi skulle springa på varandra på krogen, skulle vi hälsa på varandra då. 
Ja svarade jag.  För så är det. 
Men det är klart det känns konstigt, det vore märkligt annars. 
I två år har jag haft riktigt ont och jag tappade för längesen räkningen om hur många tårar jag spenderat på allt det där. 
Och hur mycket som är förstört på insidan av mej. 

Jag känner mej inte arg i dagsläget, mer tom justnu, altså.. hmm.. svårt att förklara. 
Jag mest bara står o stirrar ut i intet istället för att reagera.. förstår ni hur jag menar?
Det här är stort för mej, det är viktigt och behövligt, riktigt behövligt. 
Zikkan förstår verkligen, vilket är otroligt bra, annars hade det här kunnat blivit riktigt struligt. 
Han både förstår och inte, 
han förstår att jag behöver prata med honom, men han förstår inte hur jag kan vilja prata med honom. You get the point.

Mja, Så.. det var konstigt, men ändå känner vi varandra och det märks.
Jag känner mej däremot lite ur balans just nu, det kanske inte är så konstigt när jag försöker lapa igen såren från den största mentala smällen jag fått i mitt liv. 
Jag har haft ont förut, precis som alla andra så har jag haft förhållanden som spruckit och det är aldrig lätt som alla vet. 
Alla har sina egna smärtor ifrån alla möjliga olika förhållanden , relationer och händelser. 
Men den här kan nog faktist ta priset i mitt liv tror jag.  Och då borde jag inte vara så förvånad över att det känns konstigt när det helt plötsligt börjar röras runt i det jag gett allt för att begrava i 2½ år.

Det får ta den tid det tar helt enkelt. 
Och det får bli som det blir.

Men nu har jag sån huvudvärk så jag spricker , andra kvällen i rad, suck. 
Ska gå o ta en Panodil o lägga mej framför tvn och stänga av skallen ett tag. 

ta hand om er!


 

Kommentarer
Postat av: Mötley Annika

Hoppas du e piggare idag vi hörs snart kramar Annika

2009-03-27 @ 10:54:14
URL: http://www.motleycrue.blogg.se.
Postat av: AnnaMaria

Skickar en varm kram! Djupa sår tar tid att läka, jag förstår så väl. Jag blir så sorgsen när jag hör (läser) om människor som tvingas uppleva svåra tider i sitt liv. Känner med dig!

2009-04-03 @ 07:50:53
URL: http://eldkvinna.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0