--

Frammåt går det.  kursen är avklarad och jag är tillbaka på posten igen.
Tråkigt, men inte hemskt.
Det var skit kul att ha något annat att göra,
att ha ett jobb där tiden bara flyger förbi för att man gör något man tycker är skojj.
Har ju inte det som "jobb" ännu, men lite iaf.. tar ju kunder i skolan o så.
nu är det bara alla möten med myndigheter o så som ska göras så företaget kan startas och så jag kan börja jobba med detta ordentligt.

På posten känns allt som vanligt, lagom tråkigt.. men en hel del roliga arbetskamrados som man träffar lite då o då.
så det är lätt överkommligt.

Har börjat testa på alevo bantingen, det går bra.. vet inte vad det ger för resultat ännu, har bara hållt på i en vecka. men jag lyckas iaf hålla mej till min plan och tycker att jag är rätt duktig faktist.
Kroppen är lite som den är just nu men det är ju inte så konstigt eftersom jag ändrar ALLT för den.
Men det är ju för det bättre så.. :) bara o vänja sej.


Vi var på fest i Enköping i helgen med familjen, de va skit skojj!
Otroligt fint var det oxå.. så det slog oss att vi kanske inte behöver flytta så långt bort bara för att komma iväg till lugn och ro. så jag började titta lite om Enköping och kringliggande områden och fann huset vi vill ha.
Det har fan allt vi vill ha, så jäääääkla fint!!!!  Inget renoverings behov överhuvudtaget! och inte ens att vi behöver tapetsera om eller någonting! det var helt fantastiskt!
Vill åka o titta på det NU. Hoppas vi kommer göra det.
det ligger  på 695.000  i utgångspris, het klart prisvärt. Nyrenoverat o tillfixat. WE WANT!

och så det mindre roliga, har hamnat på sniskan med en av mina älsta vänner... igen kanske man ska säga..
Grejjen är att jag satt ner foten för att jag inte orkar mer.
I över ett år så har hon bara lagt alla sina vänner åt sidan. Vi alla känner oss åtsidosatta, det har tärt på alla vänskaper (som jag vet om) som hon har.  Hon dricker välldigt mycket och hon har förändrats som person. Hon säger att hon äntligen börjat ta hand om sej själv och vi alla bara vänder sej emot henne då och inte unnar henne någon lycka.
Hon har hittat en grabb son hon trivs med och som hon känner mycket för och vi är alla skit glada för det, men han dricker en hel del med som vi förstått och det gör det inte bättre att han blir ett monster när han gör det och blir riktigt elak mot henne.
Men det är en väg hon sälv valt och om hon trivs med det så är det bra.
Inget vi ska lägga oss i, och inte heller något vi skulle kunna göra någonting åt.
Tråkiga är bara att alldeles för mycket har gått ut över oss och våran vänskap till henne.
I 6 månader ringde hon bara mej när hon ville låna något, och till en annan ringde hon bara då hon behövde sjuss.
Det kändes inte så himla roligt.. men tillslut släppte jag det och försökte gå vidare, men i över ett års tid nu så har hon svikit mitt förtroende och vår vänskap varje gång jag behövt hennes hjälp med något och även utöver det.
Jag har gjort allt jag kunnat, jag har tagit hand om hennes katter så fort hon behövt åka iväg,  det första jag gjorde när jag hämtade ut mitt lån var att köpa ner saker till henne för att försöka göra hennes vardag enklare, jag har tagit hand om henne så gott det bara går i dom delarna av hennes liv som jag kan. Jag har legat sömnlös vissa nätter och gråtit många gånger för att jag känner att jag är på väg att förlora henne helt.
Jag har försökt prata med henne men hon förstår inte längre vad jag säger.
Vi har kännt varandra i 20 år, det är lång tid.. man lär känna varandra bra på dom åren och vi har aldrig haft problem att förstå varandra tidigare.
Men hon tror att jag inte vill unna henne ett bra liv, hon tror att jag är sur för att hon försöker ta sej upp och skaffa sej en familj, hon tycker att jag har ALLT och hon själv inte har något, och hon tror att jag vill att hon ska vara en hjälplös själv föralltid.
Det är helt absurt. Jag har alltid och önskar henne fortfarande all lycka i världen, varför skulle jag annars stått vid hennes sida i 20 år?
jag är bara lite trött på att ge o ge o ge o ge o ställa upp med allt jag har utan att hon ger  något tillbaka.
Men hon ser inte det, hon ser bara att jag inte vill unna henne lycka.
Att jag på något sätt vill stå ivägen för henne.. det handlar inte om det.
det handlar om att jag inte längre har något att ge,
jag vill inte vara kattvakt fler gånger eftersom hon inte är det åt mej sen när jag behöver det exempelvis.
Och jag kan inte heller stå där för någon som har alkohol problem när jag bara får höra att hon bakom ryggen på mej säger saker som  "tror hon att hon kan få mej att sluta eller?, Monika bryr sej inte ett skit om mej,   Meh.. hon dricker ju fan aldrig någonting, schhh säg inte till Monika att jag dricker öl, jag har sagt till henne att jag inte gör det"

hur ska jag göra?
Jag vet faktist inte längre, detta tär rätt hårt på mej.
Det var min närmsta vän i många år.... vi brukade ge varandra allt..
i den här texten ser det nu ut som hon aldrig ger mej något, men innan allt det här började har hon gett mej hela världen.
Vi var tjejkompisarna andra försökte bryta isär för att dom var avundsjuka, vi hade allt.
Vi låg hela nätterna och skrattade så vi kissade ner oss och hade tillomed kul när vi hade tråkigt tillsamans

Jag skulle inte känna smärtan om det inte fanns något att sakna lixom.

Hur kan du tro att jag vill dej något ont?
hur kan du tro att jag vill stå ivägen för dej?
hur kan du inte se allt jag gjort för dej varje gång ditt liv raserat?
hur kan du tro att jag vill att du ska vara hjälplös föralltid?
hur kan du inte förstå vad jag säger till dej?
 
Jag har aldrig klankat ner på dej i frågan om jobb, jag har peppat dej
Jag har aldrig satt hinder framför dina fötter, jag har gjort allt för att öppna dörrarna framför dej.

du säger att jag bara satsat på mej själv i snart ett år. 
Men jag tror Zikkan har ett o annat ord om det, han har sett mej kämpa rätt hårt för någonannan oxå, tyvärr har det tydligen inte ens märkts. Önskar att du kunde se det, men jag har förstått att du inte gör det. 

Jag önskar henne verkligen all lycka i det förhållandet hon är i och mest av allt hoppas jag på att johan skärper till sej för han har fan en jävligt smart och redig tjej i sin famn, och fattar han inte det är han dumihuvudet. 
Den tjej jag hållt fast i ett järn grepp i mitt hjärta nästan hela mitt liv, den tjej jag nästan släppt närmst in i alla mina delar och känslor och händerlser i mitt liv. Den jag delade det mesta med. 

Hoppas du kommer upp på fötter, det är vad jag önskar dej, Hoppas du en dag förstår det oxå.

~fru~