--

Usch, Idag mår jag fan inte bra.
Fick en riklig förolämpning igår.
En tjej meddelade i sista sekunden att hennes plan landar kl 15.30 idag. och frågade om jag kunde plocka upp henne.
men jag jobbar mellan 12-21 idag så jag har ingen möjlighet att göra det
och alla andra landar inte fören vid 22.30 ikväll.. och då hade vi planerat vara där.
Jag har jobbat röven av mej för att lyckas med den här jävla 4 års festen nästan helt utan hjälp.
Sarii har skrivit till tidningarna och Zikkan finns här att bolla tankar med. Pau har bokat hotel.
Men resten har jag gjort själv.. och det är en del vill jag lova.
Det känns inte som jag fått speciellt mycket hjälp utöver det...

nåja.

hur som hellst..
jag sa till henne att jag inte hade tid att hämta upp henne men bad henne prata med Pau som skulle komma någon gång under dagen. Jag hade ingen aning om när så jag frågade om dom kunde mötas upp.
och då kom hennes utbrott.
det var minsann jag som arrangerade detta så varför ska hon prata med Pau,
jag borde ta en dag ledig från mitt jobb för att iallafall jobba LITE med den här konserten

VAD I HELVETE. jag har istortsett gjort allt.. och gudarna ska veta att det inte direkt flytit på denna gång..
det har varit en ren pina i röven.
det är inte bara konserten som ska fixas, det är allt runtomkring med, det händer lixom mer saker på fredag än bara en liten spelning.
Shit va lack jag blev

Det var säkert bara stress från hennes sida men det var jävligt surt att få det på sej.
Det var jävligt fräckt av henne att skriva sådär..

och  när jag satt och skulle svara på hennes mail så skulle jag kopiera in en sak.. men fel text kom upp.
En rad jag tidigare varken sett eller skrivit.
Mitt huvud och hjärta började koka och jag blev .. kan inte sätta ord på det.
arg, lessen,förtvivlad,förvånad eller kanske bara.. jaha.. då var det dags igen..
vet inte.. men jag kokade av tusen känslor.
efter ett tag gick jag ut till Zikkan och frågade honom om det.
Var det kom ifrån, om han skrivit det eller om någon skrivit det till honom.

Han förklarade vad det var men jag hade jätte svårt att tro på honom.

Jag har extremt dåliga erfarenheter av förhållanden och otrohet.
har för många helt enkelt.
inga erfarenheter är bra erfarenheter.. jag har för många.
jag har sett allt.. allt utom att gått in i ett rum och sett akten framför ögonen. (vilket jag ska vara glad för)
har sett mail, sms, chatt, dagböcker.. vad du vill...
allt drogs upp igen på insidan.. det kändes som jag skulle kräkas.
Jag vred och vände på det han hade sagt och visste varken ut eller in.

Man ska aldrig ta någon för givet, och det gör jag absolut inte med honom, jag försöker vårda om det vi har varje dag.  Men jag har lärt mej att det kan hända när som hellst hur som hellst och när man minst anar det.

Känslan av att inget spelade någon roll mer, allt var kört, fyllde mej blixt snabbt och jag blev näst intill nonchalant.

Men det han sa tror jag på, nu när det har gått ett litet tag och jag har fått tänka.
Jag tror på honom, faktist.
Jag har varit otroligt blåögd och naiv förut ochär rädd att vara det igen.
Men jag tror verkligen på honom.  Så jag tror det hela är förbikört nu.
Vi båda har bett om ursäkt och ingen av oss har egentligen gjort något fel.

Så jäkla fel allt han bli i en sån handvändning.
en så liten liten sak kan ställa till så mycket på insidan.
Jag trodde han gick bakom ryggen på mej med känslor för någon annan när det egentligen bara kom från en text han läst på en sida på nätet.

Jag är fortfarande uppriven, men jag ser iallafall klarare nu.

Jag hatar min last jag går runt o drar på.
Och hans är inte den lättaste heller.
och just på det planet är vi båda slagna gula och blå.

bouäck!
SÅ! dags att släppa det och knata vidare.
Ikväll kommer allihop och jag ska hålla skenet uppe och leendet ska fram igen.
Så nu får jag skärpa mej.
Måste lära mej att skaka av mej saker o ting.