--

Idag har jag ett 14 timmars pass på jobbet.
Min käre arbetskollega är sjuk så jag hoppade in idag i ren panik.
så från kl 7 på  morgonen till kl 21. YEAY
Är helt slut
Känns som jag håller på att bli sjuk, men jag tror att det är för att jag glömde glasögonen hemma
för att jag är trött och för att jag har jobbat för länge idag ^^
Har lite problem att gå igenom i mitt huvud med..
Inte så små problem heller.. ganska jobbiga faktist.
Rätt skönt är dock att dom egentligen inte angår mej rent personligt.
Mer företagsmässigt och det andra är angående en välldigt nära vän.
Jag är sanslöst orolig för henne. vet inte vad jag ska göra riktigt.
Har kollat upp lite telefon nummer och ställen. och det närmsta blir nog att ringa Maria ungdom. =/
Vi får se lite hur det ser ut närmsta tiden.
Ska ge henne en chans att ställa sej upp först.  Hon har ju gett ett löfte om att göra det nu
och hon har varit på god väg
men senaste dagarna har hon trillat ner lite tillbaka igen och är på väg att förlora greppet
frågan är om jag ska sträcka ut en hand eller låta henne falla och sköta det själv.
Hon har dessutom grävt sin egen grop lite nu.
Och jag vet ju att det är jag som får stå där och gräva upp henne sen.
jag vet även att hon VET att jag gör det..... det är inte bra.
Och för att vara ärlig så har orken runnit ur mej nu.
Det är inte längre en hälsosam vänskap. Det börjar lika något annat.
Och tyvärr så är det inget vi vänner kan göra.. det behövs utbildad hjälp denna gång.
Om detta fortsätter i några veckor och jag inte ser någon skillnad så får jag göra något drastiskt.
jag kan inte längre hålla detta på mina axlar.
Hon kommer bli lessen, Hon kommer känna sej sårad och ensam... men det är dags för henne att vakna.
Det är inte meningen att vi vänner ska känna att vi konstant måste hjälpa henne.
att umgås med henne för att det hjälper henne känns inte riktigt bra.
Jag vill umgås med henne för att jag VILL, och inte för att jag vill hjälpa!
Hon är inte längre den underbara tjejjen hon en gång var.
Och när någon började att förklara dom typiska beteendena och den typiska personligheten hos dom personer med samma problem som  hon så stämde dom ruskigt bra, varenda en. det var läskigt.
Då insåg jag att det redan gått förlångt.

det var inte längesen jag låg och grät krokodiltårar för att jag var rädd för att förlora en av dom vackraste personerna i mitt liv.
Jag saknar henne varje dag.
Hon är en så fin och underbar tjej!
Jag kan verkligen se henne lyckas!
Jag vet att hon har vad som krävs.
Hoppas hon ställer sej upp snart. Annars förlorar hon oss.. ..Och allra viktigast, sej själv =(